allicen

Idag fyller min stora kärlek år, men eftersom han inte längre vill att jag ska vara en del av hans liv så kommer jag inte uppvakta honom mer än med ett sms. Det har gått tre månader sedan han sa att han ville att vi skulle bryta upp men det gör fortfarande lika ont. Jag har gråtit tusen och åter tusen tårar, jag har  resonerat med mig själv och kommit fram till faktum; han vill inte ha mig. Han älskar mig inte.

 

Men inte någonstans har jag lyckats få hjärtat att gå med på detta eller få kroppen att glömma hur det kändes att vara hans. Idag fylls mina tankar av alla överaskningar som jag aldrig hann göra för honom, presenter jag aldrig hann ge honom och hur jag än försöker kan jag inte se någon anledning till att känna varken glädje över livet eller framtidstro.

 

 

Jag håller inte med...