Vad var det jag sa?!
För några veckor sedan gick jag på mitt sista möte på Östra sjukhusets Anorexi- och Bulimimottagning i Göteborg, där jag vårdades för det senare. Även om jag inte längre är i behandling så räknar jag mig för den sakens skull ännu inte som frisk. Ätstörningsproblematiken sitter hårt inpräntad i mitt sätt att leva och ända in i min personlighet, och det kommer nog ta flera år innan jag vågar sätta en friskhetsstämpel på mig själv.
Bulimi kan ta flera skepnader, men det genomgående för alla med sjukdomen är att man har problem med hetsätning och kompensationsbeteende. Alltså – man mår dåligt och har ångest, ofta för sin vikt, vilket leder till att man hetsäter för att dämpa ångestkänslorna. För mig kunde det handla om åtta smörgåsar, en pizza, en påse chips och två liter läsk i snabb följd. För att kompensera för hetsätningen ser man därefter till att kräkas, få i sig laxermedel eller, som jag, helt enkelt hoppa över måltider dagen därpå. Sen börjar det om igen.
Det är därför som 5:2-metoden är så farlig. Det är en direkt inkörsport till bulimi. Du får alla verktygen för att utveckla en ätstörning. Du svälter dig själv och lär dig se hunger som något positivt och bra. Du kanske lägger till en extra dag av fasta för att du åt en bakispizza med en massa läsk till i söndags - och vips, där har du ditt kompensationsbeteende.
Och så är bollen i rullning. Jag har ingen som helst förståelse till hur kunniga personer inom vård kan se det här som ett helt oproblematiskt alternativ för viktnedgång.
Jag vill bara att du som funderar på att testa denna metod tänker en vända till. Du tycker alltså att det är värt att gå hungrig då och då i strävan efter den där drömkroppen? Okej.
Men kommer det fortfarande kännas värt när du inte längre kan gå på toaletten och göra nummer två utan att det börjar blöda och gör så ont att du vill gråta? Är det värt det när du är så trött att du somnar så fort du kommer hem från jobbet eller skolan? Är det värt det när du måste ställa in en resa för att du hetsätit kvällen innan avfärd och mår så illa att du ligger och spyr på avresedagen?
Allt det här är konsekvenser som jag varit med om, och de eventuella kilon jag tappat på grund av min bulimi var helt klart inte värda det.
Gör saker som din kropp mår bra av. Ät regelbundet och varierat och rör på dig när du får chansen. Se din kropp som ett verktyg för att kunna göra roliga aktiviteter, ge den energi så att den mår bra och tyck om den.
Ta det från en som vet. Jag har låtit min kropp svälta några dagar i veckan under flera år. Och den har aldrig – aldrig – mått bra av det.
Alexandra Dahlberg
