Melodifestivalen

Precis när jag skulle lämna La pep min mobil till och läsningen i sms:et var allt annat än rolig... en kall hand kramade om mitt hjärta och jag kände att jag dog en liten smula.
Av allt som jag kan ge sken av att jag tycker är viktigt finns egentligen ingenting så viktigt som min familj och mina vänner och aldrig känner jag mig så maktlös som när någon av dom inte mår bra.
Jag målar upp bilder av ett helvete som jag vägrar att uppleva igen och bara tanken på hur fort livet kan förändras får mig att börja gråta...

Det finns inget jag kan göra... det finns inget jag kan säga för att nånting ska bli bättre just nu, så tack och lov för melodifestivalen som kan lura mina tankar åt ett annat håll en liten stund!

Ytlighet när det gör som mest nytta!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0