allicen

Man brukar säga att livet är en berg- och dalbana, nu har jag visserligen aldrig åkt någon sådan men jag har förstått att det är nerförsbackarna som är den roliga biten. Så känns inte mitt liv.

Veckan inleddes, som ni vet med sjukdom och död. Därefter östes det på med kilovis av stress i skolan, men ändå lyser tillvaron upp lite så här i sluttampen.

Fick bland annat sällskap av en favorit fd. kollega på tåget imorse. Träffade en supergullig kille över en fika innan jag åkte hem från Örebro och han kramade mig som om han aldrig ville låta mig gå när det var dags att bryta upp. Det är sånt som behövs när det mesta känns tufft.