Sånna man saknar

För någon vecka sedan träffade jag en av kokerskorna som jag jobbade med under mitt vikariat som kostchef.

Jag blev så glad att se henne och hon sa till mig att jag skulle komma förbi och hälsa på någon dag under höstlovet.

Jag skulle ju jobba endel så jag sa att fredag passade bra och idag har jag alltså varit där.
När jag kom dit var dom i full färd med att lägga sista handen på en äppelpaj som vi skulle ha till kaffet och det är banne mig så att hjärtat smälter!


Åren som chef var dom tuffaste jag hittills haft i mitt yrkesliv men någonstans vill jag absolut inte vara utan det. Jag fick lära mig så mycket, jag fick bevisa så mycket men jag fick också en helt unik chans att lära känna en hel drös fantastiska människor.

Visst var det många besvikelser och visst hade jag ibland önskat att jag fått en ärlig chans men det var också många fantastiska stunder med dem som ville att jag skulle lyckas. Som hjälpte mig över hinder som bara Gud vet hur länge jag hade fått kämpa med om det inte varit för dom här personerna.

Den dagen jag omotiverat och framförallt utan konstruktivitet börjar klaga och gnälla på någon av mina chefer igen - fly mig en tidsmaskin och ställ in den på any day mellan 2011 och 2014!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0