Han som fanns där
Nisse skickade ett sms till mig i måndags och frågade vad jag gjorde, svaret blev
"jag är hos morfar, mormor dog idag"
När jag kom hem den kvällen stod en liten påse på trappen och i den fanns en liten blomma, utan avsändare... Det fanns bara två personer det kunde vara, Nisse och ytterligare en vän som visste om vad som hänt, eftersom vi annars skulle setts på eftermiddagen. Det var Nisse såklart!
Jag pratade med honom på kvällen och han sa att jag fick höra av mig om jag behövde, men faktum är att jag alltid varit för feg för att ta emot den typen av stöd. Hur gärna jag än alltid vill. Jag var trött och bestämde mig till slut för att bädda ner mig och jag hade just börjat göra mig iordning när den hemska känslan av panik bubblade upp inom mig. Så jag satte mig på sängen och försökte stålsätta mig.
Jag tänkte på hur jag läst om att man ska andas i en fyrkant eller något liknande. Jag har ingen aning om hur man gör och paniken bara härjade vidare inom mig. Illamåendet, känslan av att inte kunna fylla lungorna... Någonstans där blev jag tvungen att skicka meddelandet.
Nisse - vill du komma hit?
Och det gjorde han. Jag minns inte när jag senast somnade med någons arm omkring mig och jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur jag skulle klarat stunderna på natten då jag låg helt utmattad med sprängande huvudvärk men utan att kunna somna, om inte Nisse funnits där och bara hållit mig hårdare intill sig.
Fina, fina Nisse - TACK för allt du gör!
Kommentarer
Trackback
