Jag tar den ytliga varianten
Tankarna och känslorna far runt i kroppen som om det inte fanns ett enda organ därinne som hindrade deras framfart. Jag öppnade min bildmapp och det första jag fick se var dessa bilder från igår då jag var så nöjd över att jag kunde ta på mig dessa byxor till jobbet. Troligen tack vare fastan för i våras när jag plockade fram dom åkte dom snabbt in i garderoben igen.
Så jävla dum jag känner mig som bryr mig om ett par byxor och till och med låter det glädja mig. Ikväll när jag lägger mig, ensam och med rödgråtna ögon kommer inte ett par jävla byxor att vara den minsta tröst...
Kommentarer
Postat av: Hanna
Men snälla du, varför förringar du dig och dina känslor?? De är ju dina, oavsett om dem gäller ett par gamla brallor eller kärleken. Alla känslor är viktiga i en process. Kram
Postat av: cessa
Man måste få glädjas åt det lilla även om det bara är ett par byxor. Det är inget i det stora hela men
du fick känna annat en sorg för en liten stund och det är du värd.
Postat av: Allicen
Gud vad rara ni är! Blir tårögd av att läsa era fina kommentarer! Jag vet att ni har rätt men ibland är det svårt att känna det i hjärtat...
Trackback
