Bergslagen
Det är konstigt egentligen hur lätt det är att bli 'hemmablind', jag bor mitt i Bergslagen med ett helt fantastikt landskap alldeles inpå knuten men ändå ser man det inte.. jag drömmer om vackra sommardagar vid kusten (trots att jag avskyr blåst, saltvatten och alger) och ibland känner jag en sån otrolig längtan efter att kunna se horisonten, men det är ju faktiskt så att det finns otroligt mycket vackert att se även här.
Att sitta vid strandkansten vid en stilla sjö och se träden spegla sig mot en vattenyta utan minsta krusning... det är en helt underbar känsla men ändå tar jag aldrig chansen och njuter av det, för det är hemma och det kommer tusen nya tillfällen. Tror man.
Våran sommarstuga ligger alldeles intill en del av 'Bergslagsleden' som är en inte mindre än 28 mil lång vandringsled genom dom stora skogarna i Bergslagen och Örebro Län, den är indelad i 17 etapper av variernade svårighetsgrad som alla är kantade av storslagna vyer och mysiga vindskydd, när jag var yngre släpades vi ungar runt på dessa skogstigar och det skulle inte förvåna mig om jag gått varenda meter av den där leden, vilket tyvärr gav upphov till en växande motvilja till allt vad skogsvadring heter.
Därför blev jag nog ganska förvånad över den svaga känslan av längtan tillbaka som kom över mig när jag hängde på mig kameran och gav mig ut med glitterbeströdda slip in (vilket med största säkerhet var en slags omedveten protest) för att se mig lite omkring längs den närliggande delen...
Kanske är det på tiden att jag byter mina slip in mot ett par nya vandrings kängor och återupptäcker 'hemma'?
Att sitta vid strandkansten vid en stilla sjö och se träden spegla sig mot en vattenyta utan minsta krusning... det är en helt underbar känsla men ändå tar jag aldrig chansen och njuter av det, för det är hemma och det kommer tusen nya tillfällen. Tror man.
Våran sommarstuga ligger alldeles intill en del av 'Bergslagsleden' som är en inte mindre än 28 mil lång vandringsled genom dom stora skogarna i Bergslagen och Örebro Län, den är indelad i 17 etapper av variernade svårighetsgrad som alla är kantade av storslagna vyer och mysiga vindskydd, när jag var yngre släpades vi ungar runt på dessa skogstigar och det skulle inte förvåna mig om jag gått varenda meter av den där leden, vilket tyvärr gav upphov till en växande motvilja till allt vad skogsvadring heter.
Därför blev jag nog ganska förvånad över den svaga känslan av längtan tillbaka som kom över mig när jag hängde på mig kameran och gav mig ut med glitterbeströdda slip in (vilket med största säkerhet var en slags omedveten protest) för att se mig lite omkring längs den närliggande delen...
Kanske är det på tiden att jag byter mina slip in mot ett par nya vandrings kängor och återupptäcker 'hemma'?
Kommentarer
Postat av: Cyrene
Den känslan känner jag igen! Släpades till fjällen varje sommar när jag var liten trots att jag ville till Västkusten eller Öland som alla kompisarna... Men idag tycker jag att det är vackert med fjällandskap, forsande vatten och skogsturer. har också funderingar på att köpa riktiga gortex vandringskängor.. Ålder eller visdom????
Postat av: allicen
"Cyrene":
måste vara visdom =)
Trackback
