Jaha?

Jobba, sova, jobba, äta, sova, jobba, sova, jobba...

Dagarna bara rullar förbi och jag har tappat motivationen till att försöka njuta av dom. Bestämmer mig (flera gånger om dagen) för att bara resa mig, skaka av mig allt som svider och ta mod till mig att dra ut kniven ur hjärtat.
MEN.
Jag är för feg... är rädd för att jag kommer att förblöda när jag väl gör det och att jag inte kommer hitta några framtidsdrömmar som är lika motiverande som dom som blivit undanstuvade långt, långt in i minnet.

Jag märker att jag är på väg att bli densamma som jag var 'innan', en person som jag inte vill vara och som jag inte på något sätt tycker om. En person som gör människor besvikna, både sig själv och andra.

Jag vill inte vara hon.
Hon är inte Elis.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0