får jag gipsa din arm?
Morgonen började med vad som kanske är årets märkligaste samtal... När vänner från en annan tid och ett annat liv plötsligt hör av sig så är det lite som att både kroppen och hjärnan vaknar till liv!
Jag får problem med så simpla saker som att forma ord, vilket säkert skulle kunna benämnas som tunghäfta, och som med all sannolikhet inte är något livshotade tillstånd, ändå tror kroppen att slutet är nära för helt plötsligt börjar hjärtat arbeta som på ackord och benen får svårt att vara stilla.
Skulle kunna tänka mig att jag såg ut ungefär som en soldat korsad med en sprattelgubbe.. med undantag för att jag just idag inte hade uniform utan forfarande morgonmyser i pj.
Hur som helst så ställer sånnahär samtal till det ordentligt i hjärnkontoret... idag så till den milda grad att jag på fullaste allvar trodde att jag skulle bli tillfrågad att utföra lite tapetseringsarbete eller minst få gipsa armen på en skadad hantverkare...
Samtalet gällde inget av det! Hallå!! är det ingen som har förtoende för min kompetens längre???
Istället blev mina uppgifter helt och hållet administrativa.. eller skulle varit om jag nu hade kunnat bistå med det saknade telefon nummret som söktes... Förlåt "Nisse" men vi ringdes så sällan *ler*
Idag ska jag hur som helst bege mig till den lilla staden Ludvika för att klippa mig inför det stundande bröllopet, dock inte mitt den här gången heller...
Ska även hälsa på mors mor och mors far när jag är där... nice! har saknat dom :)
Näe... uscha! nu har jag inte tid med det här.
More to come...
