Oktober
Nästa vecka är det dags för mitt livs första salstenta. Jag är sjukt nervös och får minnesbilder av det där satans historieprovet jag skulle göra på komvux. Jag hade gjort hela kursen och fått mvg på alla inlämningsuppgifter men när det var dags för provet fanns inget i huvudet.
Det va ingen blackout. Jag provade att gå dit tre gånger men det fanns inte en enda bokstav som jag kunde skriva ner. Man ska inte tänka på sånt, men det är svårt att låta bli...
Jag känner mig som klassens mupp, alla verkar förstå. Diskuterar och förbereder sig. Jag går i ständig panik. Hittade dock den här texten som jag ska försöka ta med mig...
Det är hur som helst fokus på tentaplugget, men igår tog jag en lång paus och åkte ut till stugan för att fika och ta en litepromenad med mamma.
Hösten är verkligen här nu.. badstegen är uppe, båten ligger på land och löven börjar gulna och det känns så vemodigt.
Speciellt sorgsen blir jag av tanken på att jag inte är där jag vill vara på något plan. Jag tycker inte om det jag gör, jag tycker inte om det jag tänker, jag tycker inte om mig själv...
Kommentarer
Postat av: Mamma
Men vi älskar dig. Kram
Trackback
