Borggårdens finest
Funderar på om jag borde bli en äkta trädgårdsmänniska. En sån där som håller blommor likt fågelungar i händerna och obarmhärtigt mosar ohyra med nyporna.
Jag har nämligen märkt vid flertalet tillfällen nu att jag kommer in från trädgården och konstaterar att min hjärna varit helt bortkopplad från funderingar och tankar som annars mal runt, runt. Så befriande på något sätt!
Det enda som egentligen hindrar mig är att jag varken har ork eller tålamod att rensa och gräva några längre stunder så jag skulle nog inte vinna några större framgångar.
Det bästa med Borggården är dock mina helt underbara pioner! dom stora, cerisa blommorna doftar ljuvligt och jag behöver inte ens lägga två fingrar i kors för att dom troget ska blomma!
Vad som är desto tråkigare är att det alltid kryllar av myror på dem. Därför är dom svåra att ha inne och alternativet blir då balkongen där jag får chans att njuta av dem!
Kommentarer
Trackback
