Idag har jag haft mitt sista besök hos kuratorn. Vi hade bokat 1.5 timme men det tog 3 (!) och det är så många tankar som snurrar i huvudet nu...Vi inledde med att det kom en barnmorska till oss och jag hade möjligheten att ställa frågor och få fakta till svar. Min oro grundar sig, bland annat, i att enskilda berättelser har fått bilda en sanning och i min värld har jag buntat ihop allt det värsta och gjort det till norm.Vi pratade även om en del annat, om hur mina tankefällor återkommer inom många andra områden. För mig är allt svart eller vitt - och jag måste lära mig "lite" "lagom" och "gott nog".Ett jämförelsetest visar på att jag fortfarande befinner mig mitt i en depression. Det överraskade mig, jag trodde att jag bara inte hunnit komma igen riktigt!Kuratorn nämnde medicinering flera gånger men hela min kropp skriker stopp när det kommer på tal så nu MÅSTE jag hitta en väg ur detta. Det känns svårt och ännu svårare av att mina gamla strategier får underkänt. Jag måste hitta en grå väg - men hur ser en sådan ut?
