Klick, klick, bang

Har idag skickat två mail som jag ända från hjärteroten hade önskat att jag sluppit... och nu väntar jag med skräckblandad iver på svaren. Ni vet när bara inte kan bärga sig tills man får besked men samtidigt vet att ett dåligt sådant kommer göra så vansinnigt ont...

Det ena kommer antagligen att leda till att min kropp och mitt psyke havererar och det andra till att hjärtat går upp i limningen igen. Att hoppas på nått annat i bägge fallen förstår jag är att hoppas på för mycket och därför tänker jag göra ett val och önska, önska runt i ring att jag får spara lite på hjärtat denna gång!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0