allicen

Sitter med ett kaos av känslor inom mig. Imorgon ska jag på möte med min nya kurator och jobba vidare med att komma över min förlossningsfobi. Ett par av mina vänner har skickat bilder från när dom själva låg på BB för att jag ska få använda dem under "behandlingen"

 

Jag känner mig så rörd över att dom ställer upp på detta, att dom tar sig tid att leta fram bilder och skicka dem till mig. Kanske känns det för mig, på grund av fobin, som en enormt mycket större uppoffring att göra än vad dom egentligen upplever, men hur det än är med den saken så är det något enormt dom gör för mig och tårarna bränner i ögonvrån när jag tänker på det.

 

Tyvärr blandas just nu den känslan med en hel massa andra saker som bubblar inom mig. När bilderna dök upp på skärmen gick som en stöt igenom kroppen och det börjar sticka i huden på halsen. Jag känner mig illamående och lite rädd inför morgondagen men det är just nu bara att bita ihop och våga.

 

Nåväl, det huvudsakliga jag ville få fram med detta inlägg är ändå glädjen över mina fina vänner så än en gång Tusen, tusen tack! Jag tror inte ni kan föreställa er vad detta betyder för mig...

 

Puss på er!