Ibland är livet svart eller vitt
När jag bäddade ner mig under täcket igår kväll kände jag mig fortfarande lite ihop knycklad. Efter en stund hörde jag sirener tjuta och detta upprepades flera, flera gånger om än under ganska korta perioder.
På nätet kunde jag läsa att en villa i Stadens centrala delar var övertänd, att totallarm gått ut och att totalt sju bilar både härifrån och från grannkommunen var här för att släcka. Jag vet inte vem eller vilka som bor i huset, men klart är att någon eller några gör det. Den eller dessa personer i sin tur har anhöriga och även om ingen varit hemma (vilket det dessvärre troligen var) så har ändå liv slagits i spillror.
På nätet kunde jag läsa att en villa i Stadens centrala delar var övertänd, att totallarm gått ut och att totalt sju bilar både härifrån och från grannkommunen var här för att släcka. Jag vet inte vem eller vilka som bor i huset, men klart är att någon eller några gör det. Den eller dessa personer i sin tur har anhöriga och även om ingen varit hemma (vilket det dessvärre troligen var) så har ändå liv slagits i spillror.
Tankarna snurrade även kring min underbara vän som jag förstod blivit ditkallad för att hjälpa till med släckningen. Jag vet att hon är duktig, jag vet att alla hennes kollegor är duktiga men faktum kvarstod att hon skulle kunna försättas i fara och det är inte så enkelt att bara slå ifrån sig oron.
Än idag är jag skrynklig, men jag håller mig inom min trygga lilla gråskala och påminner mig själv om att det i jämförelse är riktigt, riktigt bra.
Kommentarer
Trackback
