allicen

Har läst upp mitt förlustdiagram i sorggruppen och precis som jag misstänkte var det stundtals jobbigt. Jag visste ju innan att man skulle försöka läsa vidare även tårarna kom och rösten brast, men inte hade jag tänkt på hur svårt det är läsa när ögonen svämmar över... speciellt som jag skrev med pyttesmå bokstäver :)

 

Under tiden som jag berättade fick dom andra inte säga något och dom fick inte ta i mig men efteråt fick jag frågan om jag ville ha en kram. Jag tänkte efter en lång stund och ville så gärna säga ja men jag kunde bara inte. Antagligen för att det skulle bli för jobbigt men jag kan inte låta bli att fundera över varför jag inte kan släppa någon nära.. jag har ju ändå tränat på att kramas den sista tiden! Till idag har jag i läxa att sätta ut vilka myter om sorg som andra har sagt till mig i samband med mina förluster, vilka tillfälliga distraktioner jag använt mig av men också om jag drabbats av sjukdom eller olyckor inom två år efter någon av förlusterna. DET känns svårt! Distraktionerna är nog ganska lätt, men myterna om sorg blir nog värre eftersom det är väldigt få som fått veta om vilka saker som hänt och som gjort mig ledsen. Det är dock att man ine kan göra fel så jag gör det jag kan och utgår från det under dagens möte!