allicen

My Pride Is So Broken

Självrannsakan

Jag ägnar ganska mycket tid åt självrannsakan och jag tänker mycket på saker som påverkat mig att vara som jag är. Och sanningen är den att varje gång jag gör det så kommer jag fram till att jag inte alls tycker om mig.

 

Om jag hade ett val skulle jag troligen välja att sluta att umgås med mig själv. Jag är en ful, dum, jobbig och alldeles för skör klump till människa och jag tycker inte om det. Jag kämpar så mycket med hur jag är, hur jag tänker och hur jag agerar, men varje gång som skalet krossas blir det kvar en liten kärna av allt det där som jag inte vill ska vara jag.

 

Ibland tänker jag att jag inte vill resa mig igen, varför skulle jag vilja det? Vad finns det för anledning att gå när varje steg bara gör ont? Vad finns det för anledning att försöka hitta rätt väg när man inte har en aning om vad man vill att målet ska bestå av? Jag vet inte vad jag vill, kanske är det rent av så att jag inte vill något alls? Måste man vilja något?

 

Jag om nån borde förstå... Att man inte gör så här mot mig.

Gumman!

Du är inte ful, inte dumm, inte jobbig och du är mycket starkare än du tror.
Du är en bra människa.

Man behöver inte alltid veta vad man vill. Det kommer du på tids nog och i väntan på de får man bara flyta med.

Va inte för hård mot dej själv för det förtjänar du inte.

Vi måste boka in en fika snart det är allt för länge sen. Jag finns fortfarande här även om jag inte märkts på ett tag (jag skäms lite för de).

Massor med kramar från mej.

Jag kan trösta dig med att jag inte vet vad jag ska bli när jag blir stor heller. Däremot är jag väldigt på det klara vad jag INTE vill bli. :P

Du kanske inte vet att jag älskar dig precis som du är,
vacker, stark och en underbar dotter

kram