allicen

Ikväll har jag varit på möte, det hela känns allt mer meningslöst och jag mår fysiskt illa av att uppleva den oordning som råder i hanteringn av diverse ärenden.

 

Det ter sig allt mer tydligt att jag inte orkar engagera mig mer, men jag känner nån slags martyrliknande press över att jag måste. Gör inte jag det så är det ingen som gör och man kan inte tycka en massa utan att agera.

 

Fast jag vet att det inte är så när allt kommer omkring. Kanske är det ingen annan som gör, men varför skulle då jag vara den som tvingar mig själv? och kanske kan man inte tycka en massa utan att göra något åt det, men det är det också så många andra som kommer undan med så varför inte jag?

 

och framförallt så skulle jag helt klart strunta i att tycka en massa saker om jag visste med mig att jag inte bidrog till att gör något av mina åsikter.

 

Nåväl, till beslutet mognat fram får jag helt enkelt skylla mig själv och stå ut med att jag slösar bort dyrbar tid på sånt jag egentligen inte alls vill göra. Piluttamig!