Droppen som fick ögonen att svämma över
Idag var det riktigt tungt att komma hem efter jobbet. Det var länge sedan någon fick göra inbrott på toaletten för att lirka ut mig därifrån (om det ens hänt tidigare?!) men idag blev det bara för mycket och det va sååå skönt att få fulgrina en liten stund.
Kärleken är underbar och säger allt det där som jag tjatar på andra om, men så lätt glömmer bort när det gäller mig själv. Man måste trivas med livet och är det något som eller någon som gör att man mår dåligt måste man ta itu med det.
Jag samlade mig såpass att jag kom iväg på stickningen ikväll. Också det så himla skönt! Långt ifrån jobbet, långt ifrån målafärgen och nära, nära till helt underbara tjejer. Väl hemma höll jag ihop ganska bra, eller åtminstonde tills jag loggar in här och läser den här kommentaren ang. det här inlägget från min fina, fina vän;
"Tror nog inte du är ensam om att känna så bland dina chefs kollegor.
Du får inte ta på dej ansvaret för allt dåligt.
Det var inte du som tände elden så det enda du kan göra är att se till att den inte sprider sej mer. Att släcka den är omöjligt på egen hand utan kräver nog gemensamma insatser från alla parter både högt och lågt. Kram"
Du får inte ta på dej ansvaret för allt dåligt.
Det var inte du som tände elden så det enda du kan göra är att se till att den inte sprider sej mer. Att släcka den är omöjligt på egen hand utan kräver nog gemensamma insatser från alla parter både högt och lågt. Kram"
Du är så klok kära Cessa! Jag behöver mer av dig i mitt liv.
Kommentarer
Postat av: Cessa
<3
Trackback
