allicen

Den avtalade tiden då jag ska möta Mr. T börjar närma sig. Två månader har gått sen jag såg honom och jag jobbar febrilt på att vara förberedd. Hos kuratorn har vi pratat om vad som är mina förväntningar och vad som är mina villkor.

 

En del av mig skulle gå med på vad som helst för att få något av honom tillbaka, en annan sätter upp gränser och försöker skapa tydlighet i vad som är viktigt för att jag ska kunna må bra.

 

Jag är rädd för att mötet kommer kasta mig tillbaka till ruta ett. Kanske att jag återigen kommer våga vara stark och ställa ultimatum, men i så fall att konsekvensen av det kommer få mig att bryta samman. Tanken på ännu en period med panikångest skrämmer mig och jag vet inte om jag klarar fler sammanbrott där jag inte kan styra äver andingen och kroppen bara skakar. Mest rädd är jag för att det ska drabba mig redan på tåget hem där jag inte kan gömmam mig för blickarna...

 

Hur som helst har jag alltå börjat förbereda mig och för ändamålet har jag införskaffat ett helt paket näsdukar (jag gissar att det kommer gå åt!). Har jag en gång tagit på sig rollen som martyr så känner jag en vis skyldighet att upprätthålla fasaden