Jag blir frustrerad!

Här har man kapitulerat och viker sig för den breda massan som vill få mig att söka hjälp för min rygg, så jag ringer till sjukgymnastiken bara för att få ett svävande "vi skickar en kallelse" till svar. Jag har ont NU, jag pinar mig upp på morgonen och plågar mig igenom dagarna på jobbet och så kan dom inte skaka fram en besökstid åt mig så jag får klarhet i hur jag ska förhålla mig till min undermåliga rygg.

Scener spelas upp för mitt inre där jag är ynklig som få och inte klarar av att jobba men att sjukdagarna tickar på i en faslig fart tills jag plötsligt står där, uppsagd och utförsäkrad utan att jag ens fått ett ynka besök där det klagas på att jag väger för mycket och tränar för lite.

Jag har inte psyke för detta...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0