allicen

I onsdags när jag kom hem från jobbet var jag så slut att jag kämpade mot tårarna och tankarna på flyktvägen i form av ett visitkort som ligger i säkert förvar och väntar fladdrade förbi både en och två och tre gånger. Kärleken är ovärderlig i sånna lägen och bara vetskapen om att han kommer stötta mig, oavsett om jag är dum nog att försöka härda ut eller om jag bestämmer mig för att jag mår bäst av att gå en annan väg, ger mig viljan att i alla fall försöka en gång till...

 

Efter en ledig dag och nu avslutningsvis en mötesdag fyllt av hjälpande tips och råd från trevliga kollegor, men också en aningen bekräftelse på att det faktiskt finns sånt som jag har riktigt bra koll på, så känns utgångsläget för helgen helt okej.

 

Nu blir det två dagar på min egna villkor =)