Grinchen, är det jag?
För några dagar sedan letade jag hysteriskt efter en jultomte modell större som jag visste hade åkt bil med mig och föräldrarna från en butik i Ludvika.
Tomten stod inte att finna och det var bara att inse att jag skulle komma att bli orsaken till uteblivna klappar.
Igår berättad jag den sorgliga hitorien för mamma som då informerade mig om att det var dom hade köpt tomten och att den stod på sin plats hemma i deras vardagsrum... hmm... tankspridd eller helt enkelt begynnande demens?
Idag öppnade jag en av kartongerna med julsaker och skulle börja gallra ut vad som ska fram och vad som kanske kan få vända åter upp på vinden.
Jag började med att greppa den ljusa nallen och döm om min förvåning när detta var vad fick upp
Jag förstår ju att det kan vara svårt att vara övertygande när jag påstår att jag faktiskt gillar julen, med det gör jag! idag blir det alltså sjukstuga här på Gräddhyllan och vi hoppas att nallen ska bli helt återställd så snart vi fått transplantera huvudet tillbaka på sin plats så att julstämningen kan smyga igång...
Kommentarer
Trackback
