Tji fick jag!
Jag tycker om glada, trevliga, hälpsamma och sprudlande människor.
Jag tycker om dom så till den milda grad att jag ibland retar mig på dem, ni vet "det man retar sig på hos andra säger något om en själv".
Jag tycker om dem så pass mycket att jag jobbar stenhårt för att försöka bli en av dem, men det går inte alltid så bra. Visserligen har jag tagit ner kravet en aning på mig själv, för let's face it; jag kommer nog aldrig bli sprudlande men allt det andra... det borde jag klara av! Visst?
Så idag fick jag en chans att vara både glad, trevlig och hjälpsam när jag i rask takt spatserade mot en av arbetsplatserna som jag tillfälligt har under mina vingars trygga beskydd och plötsligt fick se en tjej på väg in i församlingshemmet med barnvagn via trappen eftersom ett gäng byggare hade blockerat hela rampen.
Jag ropade från andra sidan gatan "Behöver du hjälp?"
Och fick ett nej till svar.
Kvinnor kan! javisst. Kanske är dom speciellt duktiga på att tråckla med barnvagnar där det är begränsad framkomlighet men lite snopet kändes det allt ändå. Kanske var jag inte tillräcklig glad eller lät kanske inte tillräckligt trevlig?
Man får hoppas att k-a-r-m-a arbetar utifrån devisen att det är tanken som räknas =)
