För bara en liten stund sedan slog det mig...

För bara en liten stund sedan slog det mig; Jag är inte deppig längre! Förut va jag det, jag grät så fort jag befann mig bakom lyckta dörrar och livet kändes som en vågrät EKG-kurva. Nu är det inte så, mycket är jobbigt... Frustrationen över att inte kunna träna längre, jobbet är inte alltid vad jag blev lovad och jag längtar efter sånt som inte kan hända. Men jag mår ändå bättre och mi oh my vad det känns värt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0