Om artighetesfraser och varför jag inte har orken.

Det är inte helt ovanligt att vi människor ställer varandra frågan 'är allt bra?' och vad det gäller det kan jag svara för oss allihop, nej! allt är inte bra.

Barn svälter, människor drabbas av naturkatastrofer och folk krigar. Så länge detta får förekomma är inte allt bra men inte ens om jag skulle välja att bortse från allt detta kan jag med huvudet högt säga att allt är bra. Med mig.

I somras fick jag en rejäl kalldusch då någon som jag tyckt väldigt bra om och som jag brytt mig mycket om, från min sida sett, tillsynes helt out of the blue gav mig vad man brukar kalla ett slag i magen och sedan den dagen (kvällen) (natten) har jag ännu inte orkat resa mig.

Det ena avlöser det andra och strax innan jul vändes hela min värld uppochned då jag lämnade Borgen för att nu ha mitt tillhåll i en Våning med allt för svalt vatten i duschen.
Det går ingen nöd på mig, jag är inte osams med någon men jag har brutit upp från något som varit (varat) halva mitt liv och det är, om ni ursäktar, så jävla svårt!

Jag kämpar för att luras och le men innuti känner jag mig bara avstängd. Jag känner mig besviken, bortglömd och felplacerad men försöker att någon gång varje dag höja huvudet högt och se ut över tillvaron med mina 'rätta' ögon. Då rasslar det till och viljan att förändra glimmar till.

Jag vet inte hur länge det kommer vara så här,
kanske kan någon av er svara? men tillsvidare får jag nog bara släppa taget och låta tiden ha sin gång. Hoppas ni orkar hålla er kvar...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0