Ner och upp
Vissa dagar känns bara jobbigare än andra... idag är en sådan dag.
Jag fixar lite inför påsken men det känns inte äkta. Jag saknar Borgen så det gör ont i hjärtat och längtar efter en plats och en tillvaro som känns som min.
Människor omkring mig säger fortfarande att jag är jämnare i humöret, man tycker om att jag inte blir arg, upprörd, irriterad och grinig i samma utsträckning som förut och det gör mig glad att dom känner så, men jag vet ärligt talat inte om uppskattningen är i den omfttningen att det för mig själv väger upp det faktum att jag aldrig heller svävar ut åt andra hållet längre. Jag "sprudlar" aldrig längre, jag har slutat dagdrömma och jag ger mig inte hän åt varken längtan eller förväntan.
Jag vet inte vem jag är eller vad jag vill och jag vågar, eller kanske faktiskt inte kan, känna efter. Inte rädd för vad jag ska finna utan rädd för att inget finns där att hitta.
Jag fixar lite inför påsken men det känns inte äkta. Jag saknar Borgen så det gör ont i hjärtat och längtar efter en plats och en tillvaro som känns som min.
Människor omkring mig säger fortfarande att jag är jämnare i humöret, man tycker om att jag inte blir arg, upprörd, irriterad och grinig i samma utsträckning som förut och det gör mig glad att dom känner så, men jag vet ärligt talat inte om uppskattningen är i den omfttningen att det för mig själv väger upp det faktum att jag aldrig heller svävar ut åt andra hållet längre. Jag "sprudlar" aldrig längre, jag har slutat dagdrömma och jag ger mig inte hän åt varken längtan eller förväntan.
Jag vet inte vem jag är eller vad jag vill och jag vågar, eller kanske faktiskt inte kan, känna efter. Inte rädd för vad jag ska finna utan rädd för att inget finns där att hitta.
Kommentarer
Trackback
