Att leva!
Ibland tänker jag att jag är bra på att leva mitt liv och rimligtvis borde ju jag vara experten på området!
Jag tänker att jag prioriterar det jag mår bra av, att jag inte tar på mig mer arbete än kroppen och knoppen orkar med och att det absolut inte får bli på bekostad av glädjen i det jag gör eller inkräkta på andra områden som är viktiga för mitt välmående. Jag har också börjat få insikt i vart mina begränsningar finns, vad dom kommer sig av och hur jag hitta vägar förbi dem...
Men så ser jag på andra som lever ut sina liv och gör det på ett sätt som jag ibland skulle kunna påstå är på bekostnad av deras omgivning, tvära kast, snabba beslut och allt för lättvindiga löften men nu börjar jag undra... är det verkligen på bekostad av någon annan eller är det helt enkelt bara att lyckas med att leva?
Den viktigaste människan i ditt liv är du!
Ni kan säga emot mig allt ni orkar, att det är barnen, kärleken, mentorn, själsfränden eller vem som, men när allt kommer omkring har du inget av det om du inte har dig själv.
Jag säger inte att man skulle sätta sig själv före sina barn men faktum är att om du inte fungerar så fungerar inte heller någon relation runt omkring dig.
Mitt liv är fullt av regler och normer som jag skapat och bär med mig, vissa saker från uppfostran, vissa saker från smärtsamma läxor och jag avskyr tanken på att såra eller göra någon besviken men kanske är det just det man måste lära sig för att vara sann mot sig själv?
Att VÅGA leva?!?
