Ensam.

Det känns skönt att en ny vecka är på ingång, det betyder i och för sig att min tjänstledighet snart är slut men just den här veckan har inte varit helt rolig.
Häromdagen kände jag mig ensammare än vad jag gjort på mycket länge och allt crap om att en riktig vän märker när nått är fel och jadda jadda är lite som en färgglad lögn.

Där fanns en halvtimme i mitt liv där jag behövde någon att luta mig lite mot, någon som kunde ta över när jag inte längre orkade varken tänka eller känna, men där fanns ingen som hade möjligheten.
Att säga att jag kände mig övergiven är inte rättvist, för just där och då kändes som att där aldrig funnits någon. Detta resulterade givetvis i att jag för en kväll (eller två) snöade in totalt på min nyfunna favorit Melissa Horn och med anledning av det är det hög tid att en av bilderna från sommaren konsert får komma med här...



Ja men ni fattar väl... allt snack om vilsna själar som vi garavade åt den där kvällen då ett par underbara människor tog mig med på denna fantastiska konsert blev ju helt plötsligt lite mindre roligt eftersom jag insåg att jag är likadan själv.

Jefla skit att jag ska vara så blödig! Vet inte riktigt vilken låt jag ska ge er men jag bara tar en av favoriterna och så får ni leta vidare själva om ni skulle vara segare än mig och fortfarnade inte ha upptäckt detta mästerliga...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0