Vraket.
M/S Elis har förlist.
Förhoppningsvis hittar jag styrkan att genomföra bärgningsarbetet men jag känner mig svag. Jag har aldrig tänkt på mig själv som bräcklig men gång efter annan kommer jag på mig själv med upplevelsen att jag är som en porslinsfigur som krossas under en hammare.
Jag käner tvekan inför vad jag vill fortsätta brinna för och jag känner osäkerhet över hurvida jag kommer nå ända fram. Jag vet inte vad som är bäst, att falla sönder eller att samla kraft för att utåt sett stå stadigt... jag vet faktiskt inte vad som är bäst.
Förhoppningsvis hittar jag styrkan att genomföra bärgningsarbetet men jag känner mig svag. Jag har aldrig tänkt på mig själv som bräcklig men gång efter annan kommer jag på mig själv med upplevelsen att jag är som en porslinsfigur som krossas under en hammare.
Jag käner tvekan inför vad jag vill fortsätta brinna för och jag känner osäkerhet över hurvida jag kommer nå ända fram. Jag vet inte vad som är bäst, att falla sönder eller att samla kraft för att utåt sett stå stadigt... jag vet faktiskt inte vad som är bäst.
Kommentarer
Trackback
