UH!!!

Det är så synd om mig...

Min utmaning blir inte av idag heller :( Jag skulle kunna vara lite barnslig och säga 'vad var det jag sa', men nu är ju jag en tant och sånt håller vi inte på med.
Isället ruskar vi på huvet och snörper ihop munnen till en enda stor missnöjes-skrynkla. Precis så gör vi! Nu vet jag heller inte när den här saken kan tänkas bli av och så matt som jag känner mig nu skulle det mycket möjligt kunna bli aldrig.

Ack ve.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0