Berg och Dalar

Det är över en vecka sedan jag skrev något och det har hänt massor med roliga saker under den här tiden men idag är det svårt att få dom glada minnena att ta överhanden.
Under kvällen har jag varit ut med en blomma till Lovely Sis och större delen av dagen har jag mer eller mindre grinat bort.


Det var fint ute på kyrkogården idag, solen strålade ner genom trädkronorna men plötsligt när jag satt där kom två kvinnor gående längs asfaltsgången. Jag ogillar att det är andra där samtidigt som mig men när dom kom närmare såg jag till min förvåning att det var något bekant med den yngre av dem.

Eva.

En av systers bästa väninnor och en av två som var inbjudna till begravningen. Mitt i hennes omfamning brast det för mig och jag kunde bara inte stå emot, när hon sedan berättade att jag varit så lik Lovely Sis där jag satt att hon nästan blev rädd gjorde det inte lättare att samla sig.
Jag blir glad när någon säger att vi är lika, min fina syster och jag, men jag kommer nog aldrig kunna vänja mig med blicken jag får av dem som tror sig se ett spöke då dom ser på mig...

Fortfarande lika saknad.
Min ögon gråter, tårar trillar - och även denna gång är det över dig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0