Nya tag
Idag har jag varit och pratat med min studie- och yrkesvägledare ang. min Historia kurs som jag ju skulle gjort klart innan sommaren men som jag inte kände mig riktigt redo för.
Idag bestämde vi att alla historiska gubbar ska få kriga vidare i min hjärna till nyår och jag ska verkligen försöka hitta ett bra arbetssätt för att kunna genomföra dom två sakerna som står mellan mig och ett betyg i ämnet.
Jag behöver det här betyget för att kunna gå vidare men mina framtidsplaner och att ge upp nu skulle vara så otroligt bortkastat, men ändå känns det så svårt.
När jag va på 'lär känna dig själv' föreläsningen pratade föreläsaren om projicering och ett exempel var just att dom som inte lyckas så bra i skolan ofta skyller på läraren eller undervisningsmetoden.
Jag känner igen mig.
Jag måste erkänna att jag gnällt en hel del på upplägget, att vi blev hänvisade till en bok som inte alls innehöll all fakta som behövdes och att det var för svårt att få tag på läraren.
Efter att ha börjat läsa ytterligare en kurs på distans där jag inte tycker mig få ut det jag förväntade mig och även här tyckt att läraren inte tar tillräckligt mycket ansvar/kontakt, inte undervisar på ett sätt som jag föreställt mig osv. har jag börjat fundera på om det kanske inte ligger en hel del projicering bakom allt det.
Kanske är det så att distans-studier inte passar mig?
Kanske är det så att den typen av lärstil som passar mig bäst inte går att tillämpa på distans?
Kankse har jag för höga krav på att få min kunskap serverad och att min enda ansträngning ska vara att traggla in det som sägs?
Är det någon av er som läser på distans?
Kan det vara en vanesak? känner ni igen er? och har ni något bra råd att dela med er av? Hur som helst måste jag ju ändå kämpa mig igenom dom här två kurserna...
