Ingen rast och ingen ro

Har just kommit hem efter att ha blivit släpad runt 'gruvberget' av kära mor och ska nu, på stumma ben hoppa in i duschen för att göra mig iordning inför kvällen middagsbjudning.

Helst skulle jag vilja ringa till fader vår och fråga varför han lurat på mig ett manuellt objektiv när jag trivs bäst med automatiska, men jag törs inte för jag är rädd att jag missat nån liten knapp och jag önskar, önskar runt i ring att det är så för just detta objektiv är allt jag någonsin behövt och jag skulle ha så grymt stor nytta av det i min porträtt-uppgift till skolan...

Men nu va det alltså duschen som gäller och just där känner jag inte behov av något objektiv what so ever :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0