Fars dag

Jag hade först inte tänkt skriva något om fars dag men nu ser jag att alla andra gör det och jag vill ju så gärna vara en i den grå massan att jag bara måste göra det då också.
Igår bjöds det på middag hemma hos mamma och pappa och därför blir det ingen farsdags-bjudning idag, men för någon timme sedan promenerade jag dit ändå för att hämta en sak och passade då på att hurra, hurra! för fader vår ännu en gång.

Varken igår eller idag hade jag med någon present och det känns inte helt bra... jag tycker inte att man ska 'köpa människor' men jag tycker verkligen om att ge bort presenter lite då och då.
Roligast är det ju förståss när man kommit på något riktigt personligt och bra men tyvärr har jag inte gjort det denna gången utan det fick helt enkelt bli en endaste liten kram.

Det är iofs inte så lite när det gäller mig, jag är inte den kramiga modellen av människa även om jag, hur konstigt det än kan låta med tanke på det, tycker om att kramas.
Kanske är det min blyghet som gör att jag inte vågar alla gånger och kanske uppfattas det av andra som att jag tar avstånd. Men faktum är att man väldigt gärna får krama mig och råkar kramen sen komma från någon jag bryr mig lite extra mycket om är det inte helt ovanligt att jag 'gör en morfar' och klämmer i lite extra (dock inte lika hårt som honom eftersom jag helst undviker andningsuppehållen som lätt kan bli en följd) bara för att förtydliga min uppskattning.

Så kanske blir far lika glad för kramen som han skulle blivit över en trisslott utan vinst, ett par strumpor allt för tunna för att värma en frusen vintertå eller ännu en slips att gömma undan i garderoben.

Man kan ju alltid hoppas!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0