Nu vet jag...

Hur jag kunnat levt hela mitt liv i Staden utan känna knappt nån av mina medfångar :O

Eftersom Sillbilen är trasig (som vanligt) och Fader Vår utövar en mindre maktkamp mot Nea hemma i föräldrarhemmet (som vanligt) fick jag förmånen att ta en uppfriskande promenad ifrån tåget idag.
Då en mindre snöstorm drog över landet i går ligger ett heltäckande lager kladd väl fördelat över utomhuset och jag valde att gå igen dom centrala delarna av staden istället för längs strandpromenaden.
På min vandring såg jag flertalet människor varav jag faktiskt kände igen och hälsade på flera stycken av dom... kanske är det det som är grejen? att helt enkelt gå ut!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0