Det är tungt...

Det känns overkligt att jag så många gånger tvivlade på om jag skulle åka till Genève... fortfarande kan jag tycka att jag inte är tillräckligt duktig för att höra hemma på skolan men just tankarna på att låta allt gå mig förbi känns helt absurt att jag ens har tänkt!

Aldrig hade jag heller kunnat föreställa mig hur svårt det skulle vara att komma hem... att längta hem är verkligen ingenting emot att längta tillbaka, hemresan visste jag hela tiden att den fanns där och den närmade sig sakta men säkert och tiden fram till den spenderades med att lära känna en massa helt fantastiska människor.
Nu är jag hemma och allt är som vanligt, vem jag än frågar så får jag svaret 'ingenting har hänt här'. Med mig har det hänt massor, men här är det ingen som ser det och det går inte att förklara i ord...

Man kan inte vara med om en sån här resa utan bli påverkad, påverkad av glada, roliga och kunniga kamrater men också påverkad av allt det hemska man får lära sig om som sker i vår värld.
Det är svårt att hålla lågan brinnande när det inte finns någon som kan förstå varför man helt plötsligt vill rädda hela världen och det är ännu svårare att inse att kamraterna man hade så nära inpå under den här förändringen är människor man troligen aldrig kommer att få se igen.

Jag har packat upp min resväska idag och det bar mig emot, en del små saker påminner mer om det som inte längre finns kvar än alla foton i världen och jag är så rädd att jag ska glömma bort allt...
Jag måste sätta mig och skriva och jag måste göra det snart för dom saker som inte finns på bild finns snart inte längre kvar i mitt minne heller.
Jag längtar tillbaka... jag längtar tillbaka till stranden där alla små runda stenar fanns, jag längtar tillbaka till att sitta och se ut över vattnet och jag längtar tillbaka till att känna den där pirrande känslan av nyfikenhet på vad nästa timme skulle erbjuda.

Så förlåt mig för att jag varken kan eller vill leva i nuet, men lika viktigt som att fånga dagen kan det vara att hålla hårt, hårt i minnet från igår.


Kommentarer
Postat av: Cyrene

Ååååhh, visst är det hårt att längta tillbaka? Känner precis som du, håller krampaktigt tag i minnena...

2009-07-01 @ 06:44:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0