Tusen tankar - om kärleken, vänskapen och livet
Jag har en bok som heter just så och den är fylld av glättiga ordspråk som alla har en sak gemensamt, när allt kommer omkring är det bara crap!
Det verkar som mina misstankar om vad som hände med Voldemort stämmer ganska bra överens med verkligheten och kanske var det mindre lögner och mer feghet än vad jag först trodde, men det ursäktar ingenting i mina ögon och faktum kvarstår, vad jag däremot inte vet och troligen heller aldrig kommer få reda på är varför det blev som det blev.
Är det inte så vi människor är, vi vill veta varför? I alla fall har jag alltid varit så och att inte få det håller på att driva mig till vansinne...
Enligt min mening finns det alltid bara ett sätt att ta reda på den rätta sanningen och det är att fråga den som sitter inne med informationen, 'öga mot öga' och utan mellanhänder. Det gäller alltid och jag vägrar att fullt ut tro på rykten så jag inväntar bilden av helheten.
Den här gången finns inga rykten, inga lösryckta fraser som ger vägledning utan det enda jag har är min egen fantasi och jag är...inte för stolt, utan snarare för feg för att våga göra det där sista försöket att få klarhet.
Jag är nog innerst inne räddare att sanningen ska svida mer och kanske för en längre tid än vad fantasin gör, men ska jag våga chansa?
God morgon föresten =)
Det verkar som mina misstankar om vad som hände med Voldemort stämmer ganska bra överens med verkligheten och kanske var det mindre lögner och mer feghet än vad jag först trodde, men det ursäktar ingenting i mina ögon och faktum kvarstår, vad jag däremot inte vet och troligen heller aldrig kommer få reda på är varför det blev som det blev.
Är det inte så vi människor är, vi vill veta varför? I alla fall har jag alltid varit så och att inte få det håller på att driva mig till vansinne...
Enligt min mening finns det alltid bara ett sätt att ta reda på den rätta sanningen och det är att fråga den som sitter inne med informationen, 'öga mot öga' och utan mellanhänder. Det gäller alltid och jag vägrar att fullt ut tro på rykten så jag inväntar bilden av helheten.
Den här gången finns inga rykten, inga lösryckta fraser som ger vägledning utan det enda jag har är min egen fantasi och jag är...inte för stolt, utan snarare för feg för att våga göra det där sista försöket att få klarhet.
Jag är nog innerst inne räddare att sanningen ska svida mer och kanske för en längre tid än vad fantasin gör, men ska jag våga chansa?
God morgon föresten =)
Kommentarer
Trackback
