Déjà vu
Tidig morgon idag, stressade till kontoret för att hinna till ett möte och nästan i samma stund som jag satte foten på nedersta trappsteget klingade åttonde slaget i tingshusklockan.
Väl innanför dörren möttes jag av dämpad belysning och en påtaglig tystnad, jag försökte tänka att mina kollegor säkert sitter och myser med levande ljus och var sin kopp kaffe, men så var självklart icke fallet.
Istället fanns där bara en mycket ensam arbetskamrat som förvånat såg upp på mig ur dunklet och frågade 'ser jag inte ensam ut?'
Just då kunde jag verkligen känna hur den lilla mängd energi jag hade samlat ihop och tänkt fördela över dagen rann av mig i samma takt som det gick upp för mig att dom andra inte kommer!
Så.. där stod jag på jobbet, fyra timmar tidigare än vad som behövdes och eftersom dagen var tänkt att bli fullteckand låg en hel del jobb kvar hemma... nåväl, någon gång skall väl vara den första!
Om det nu bara hade varit denna gången :(
Väl innanför dörren möttes jag av dämpad belysning och en påtaglig tystnad, jag försökte tänka att mina kollegor säkert sitter och myser med levande ljus och var sin kopp kaffe, men så var självklart icke fallet.
Istället fanns där bara en mycket ensam arbetskamrat som förvånat såg upp på mig ur dunklet och frågade 'ser jag inte ensam ut?'
Just då kunde jag verkligen känna hur den lilla mängd energi jag hade samlat ihop och tänkt fördela över dagen rann av mig i samma takt som det gick upp för mig att dom andra inte kommer!
Så.. där stod jag på jobbet, fyra timmar tidigare än vad som behövdes och eftersom dagen var tänkt att bli fullteckand låg en hel del jobb kvar hemma... nåväl, någon gång skall väl vara den första!
Om det nu bara hade varit denna gången :(
Kommentarer
Trackback
