Hemma igen
Ni vet när man längtat hårt och länge efter något, inte allt för sällan slutar dom gångerna i en enda stor besvikelse...
Under hela (med ett litet undantag för en stunds sömn) resan mot Sörmland satt jag och njöt av känslan 'det är dags nu', hjärtat gjorde gjorde några volter nu och då, kinderna värkte till följd av mitt stora flin och väl framme kunde vi inte, i mitt tycke, komma igång fort nog.
Men så fick vi äntligen sätta fart, med allt från givande arbete till själagod socialisering.
Och jag njöt... oh mi, oh my som jag njöt!
Besvikelsen jag var rädd för fanns inte med på den Sörmländska kartan och jag önskar att det inte var tvunget att ta slut men märkligt nog är jag ändå inte ens ledsen för att det är över, jag är fortfarande nöjd i sinnet och håller som bäst på att smälta allt det underbara.
Egentligen skulle jag vilja göra en lite sammanfattning men jag vet helt enklet inte vart jag ska börja... Det har samtalats och utbytts erfarenheter som gjort mig ivrig att få börja jobba igen, det förekom viss fysisk aktivitet i form av dans, drinkar provsmakades och växelpengarna räckte alldeles lagom till en BigMac på vägen hem där skratten över alla lustigheter i en drive in gav ett tydligt bevis på att den övertrötthet jag starkt misstänkte drabbat mig verkligen hade infunnit sig, så efter att jag vilat mig lite ska jag börja fokusera igen, viljan är tillbaka och det finns massor med ny energi för att orka strida ett litet tag till och kanske bäst av allt... även om det är ett år kvar till nästa planering så kommer jag ändå att återvända till Sörmland inom en alldeles jättesnar framtid =)
och till dig som tycker att jag är svår, det är jag inte för dig. Tänk efter och du kommer upptäcka att du allt för ofta ser rakt igenom mig.
Under hela (med ett litet undantag för en stunds sömn) resan mot Sörmland satt jag och njöt av känslan 'det är dags nu', hjärtat gjorde gjorde några volter nu och då, kinderna värkte till följd av mitt stora flin och väl framme kunde vi inte, i mitt tycke, komma igång fort nog.
Men så fick vi äntligen sätta fart, med allt från givande arbete till själagod socialisering.
Och jag njöt... oh mi, oh my som jag njöt!
Besvikelsen jag var rädd för fanns inte med på den Sörmländska kartan och jag önskar att det inte var tvunget att ta slut men märkligt nog är jag ändå inte ens ledsen för att det är över, jag är fortfarande nöjd i sinnet och håller som bäst på att smälta allt det underbara.
Egentligen skulle jag vilja göra en lite sammanfattning men jag vet helt enklet inte vart jag ska börja... Det har samtalats och utbytts erfarenheter som gjort mig ivrig att få börja jobba igen, det förekom viss fysisk aktivitet i form av dans, drinkar provsmakades och växelpengarna räckte alldeles lagom till en BigMac på vägen hem där skratten över alla lustigheter i en drive in gav ett tydligt bevis på att den övertrötthet jag starkt misstänkte drabbat mig verkligen hade infunnit sig, så efter att jag vilat mig lite ska jag börja fokusera igen, viljan är tillbaka och det finns massor med ny energi för att orka strida ett litet tag till och kanske bäst av allt... även om det är ett år kvar till nästa planering så kommer jag ändå att återvända till Sörmland inom en alldeles jättesnar framtid =)
och till dig som tycker att jag är svår, det är jag inte för dig. Tänk efter och du kommer upptäcka att du allt för ofta ser rakt igenom mig.
Kommentarer
Trackback
