allicen

Ambulans körde inte ända fram - Helenas pappa dog

Precis som vanligt firade Grekiska föreningen juldagen med en stor fest i sin lokal i Backa, Göteborg. Men plötsligt föll ordföranden Georgios Paparizou ihop. Hans hjärta hade stannat.

Dottern Areti, 35, började genast med hjärt- och lungräddning och flera personer ringde efter ambulans.

Men den kom inte.

Bara två kilometer bort hade ambulansen i stället stannat vid en bensinstation. Enligt deras rutiner låg föreningslokalen i ett "riskområde" och nu väntade de på poliseskort. Minuterna tickade långsamt iväg.

Men inte heller polisen kom.

Efter att ha väntat i cirka tio minuter körde ambulansen till slut fram ändå - utan poliseskort. Då var det för sent.

Georgios dog i sin dotters armar.

"Varför kom de inte?"

Hon har nu skickat in en anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.

- Varför kom de inte? Det är vad jag vill veta. Vem har tagit det här beslutet? Jag frågar mig det varje dag,

säger Areti Paparizou.

Av allt döma har inte polisen blivit informerad om vilka områden ambulansledningen för tillfället bedömer som farliga. De har heller ingen skyldighet att prioritera ambulanser som står stilla i väntan på poliseskort.

Egentligen känns det inte helt rätt att lägga den här artikeln i den här kategorien, jag vill att det ska kunna vara svart eller vitt även för mig, men tyvärr känner jag inte så till 100%.
Det är helt sjukt att människor ska behöva mista livet på det här sättet, men tänker man utanför den frustrationen och tittar på varför det händer så är det inte för att personalen sitter och väntar i kön McDrive utan för att dom är rädda! Det är inte rätt!  Brukar du vara rädd när du går till ditt jobb?
Det här är verkligen ett problem som är så mycket större än vad vi som inte lever i det kan förstå, ambulans, polis och brandkår har i alla tider varit våra hjältar och vi har lyxen att helt kallt räkna med att någon ska komma till vår undsättning inom några minuter efter att vi ringt till dom, vilket dom oftast gör.
Hur kan det då komma sig att dom ibland möts av både hot och stenkastning när dom anländer till platsen där man uppger att man behöver deras hjälp?

Bortser man från fallet som artikeln handlar om och istället tänker på problemet i sak så måste man ifrågasätta vad det är som säger att mitt liv är viktigare än dom som sitter i en polis-/brandbil eller ambulans på väg för att hjälpa mig?
Vart går gränsen för vilka risker man ska ta för att hjälpa någon annan?
För alla dom som åkt på larm till vad som nu har kommit att kallas "riskområden" är helt vanliga människor, med vänner och familj precis som du och jag...
Det är inte slumpen som avgör vilka områden som innebär en risk, det är ett resultat av otaliga tillbud där personalen råkat illa ut när dom försökt göra sitt jobb.
Jag vill inte att mina anhöriga ska få stenar kastade på sig när dom går till jobbet, då ska inte någon annans anhöriga heller behöva få det och jag vill inte beheöva vara rädd när jag går till mitt jobb, då ska ingen annan heller behöva vara det!

Dom djupa suckarna ekar tydligt längs Svea rike när folket serveras sånna här nyheter till det nybryggda morgonkaffet, men vad gör man för att förhindra att det ska fortsätta vara på det här sättet? Vad gör man för att ingen mer ska behöva drabbas av samma tragiska öde?
Inte mycket... istället kammar vi våra luggar, strosar iväg till vårt trygga jobb och lugnas av att man inte bor i ett "riskormåde".