11 februari

Det är en underbat vacker dag.
Solen skiner och det glittrar i det lilla som finns kvar av snön.
Lilla Tea är ute och smyger runt huset, kämpar för att undvika att trampa i den kalla snön, men ändå komma åt att tugga i sig ett och annat visset grässtrå.

Ska åka till Örebro med mamma och Nea idag, men vill hinna åka ut med ett ljus till Lovely sis innan...
Jag vet att livets grymheter drabbar alla, förr eller senare, men det känns ändå så fruktansvärt orättvist!
Varför måste det vara så här?
Jag har saknat dig länge nog nu, jag har haft ont alldeles för länge och jag har gråtit fler tårar än jag trodde var möjligt.
Det räcker nu!
Jag vill att du kommer tillbaka.

Det gör så ont, som en kall hand som kramar om mitt hjärta, släpper taget och lämnar mig ensam kvar med mina trasiga känslor...
Kan man någonsin vänja sig?

Grattis på 33års dagen älskade storasyster... du fattas oss!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0