Det Sista om Den Bästa
Jag gissar att det är länge sedan Den Bästa var in och läste nånting här, men det spelar egentligen ingen större roll... jag skriver inte det här för någon annan, utan i första hand för mig själv.
Det händer lite då och då att jag nämner Den Bästa, men från och med nu kommer det inte bli så längre.
Det sägs att man inte kan ångra saker man gjort, utan bara det man inte gjorde... jag tror inte att det är helt sant för nog finns det en del saker som jag ångrar att jag både gjort och framförallt sagt! Men faktum är ändå att det inte är i närheten av hur mycket jag ångrar det jag inte sa, det jag inte förklarade och det jag inte gjorde... och nu är det för sent.
Det som känns tråkigast med allt är just det att jag mött Den Bästa och att jag inte dög i dennes ögon.
Aldrig förut har jag träffat någon som kunnat vara 'bäst' och det gör att jag har svårt att tro att jag nångång kommer möta någon annan som är 'lika bra'.
Jag vill kunna gå vidare, jag vill kunna leva som att det inte påverkar mig alls att jag blivit bortglömd, men samtidigt finns det så mycket som jag vill komma ihåg och som jag faktiskt fortfarande blir glad av att tänka på! även om jag iofs inte ens vet om det var på riktigt...
Jag kommer drömma och längta under en lång tid och för hur lång tid jag kommer fundera på vad jag gjorde fel törs jag inte ens tänka på. Men jag kommer inte göra det här!
Skulle Den Bästa händelsevis läsa detta så hoppas jag verkligen att i alla fall du mår bra av det är så här, för i så fall finns det väl nånting bra med det hela.
Det känns aningens fånigt att vara så svag som jag faktiskt känner mig när jag säger att jag finns kvar, men det är så det är...
"Jag SKA bygga upp ett förtroende igen hos dig, det lovar jag. Om det så ska ta mig hela livet. "
...Jag finns kvar...
Det händer lite då och då att jag nämner Den Bästa, men från och med nu kommer det inte bli så längre.
Det sägs att man inte kan ångra saker man gjort, utan bara det man inte gjorde... jag tror inte att det är helt sant för nog finns det en del saker som jag ångrar att jag både gjort och framförallt sagt! Men faktum är ändå att det inte är i närheten av hur mycket jag ångrar det jag inte sa, det jag inte förklarade och det jag inte gjorde... och nu är det för sent.
Det som känns tråkigast med allt är just det att jag mött Den Bästa och att jag inte dög i dennes ögon.
Aldrig förut har jag träffat någon som kunnat vara 'bäst' och det gör att jag har svårt att tro att jag nångång kommer möta någon annan som är 'lika bra'.
Jag vill kunna gå vidare, jag vill kunna leva som att det inte påverkar mig alls att jag blivit bortglömd, men samtidigt finns det så mycket som jag vill komma ihåg och som jag faktiskt fortfarande blir glad av att tänka på! även om jag iofs inte ens vet om det var på riktigt...
Jag kommer drömma och längta under en lång tid och för hur lång tid jag kommer fundera på vad jag gjorde fel törs jag inte ens tänka på. Men jag kommer inte göra det här!
Skulle Den Bästa händelsevis läsa detta så hoppas jag verkligen att i alla fall du mår bra av det är så här, för i så fall finns det väl nånting bra med det hela.
Det känns aningens fånigt att vara så svag som jag faktiskt känner mig när jag säger att jag finns kvar, men det är så det är...
"Jag SKA bygga upp ett förtroende igen hos dig, det lovar jag. Om det så ska ta mig hela livet. "
...Jag finns kvar...
Kommentarer
Trackback
