Morgon aktiviteter
Nu på morgonen skulle jag gå fram till stationen för att hämta mamma och pappas bil som mor hade tagit till tåget morse.
Hela morgonproceduren med uppvaknande, tandborstning, val av vantar osv osv gick förhållandevis bra, det flöt på skulle man kunna säga.
Promenaden i sig var angenäm, ingen grad alls och tefats stora snöflingor singlade ner i lagom fart för att jag skulle hinna beundra dom.
Men så kommer jag fram till stationen och där börjar mina bekymmer...
Först kommer jag på mig själv med att inte ha full koll på varför jag är där :O
Skulle jag med tåget? Skulle jag fortsätta för att gå min valiga promenad runda? Kommer iaf på till sist att jag ju va där för att hämta bilen så jag går fram till stället där alla har parkerat sina bilar.
Å så kommer nästa bekymmer... vilken jävla bil är det jag ska hämta???
Tänker att om jag trycker på låsknappen så blinkar bilen och jag kan vara helt säker, men så kommer jag på att mina föräldrar nog låser som förr i tiden (och som man fortfarande gör på min bil) och det säkert blir nått tok om jag gör annorlunda.
Så jag bestämmer mig för att jag hittat tillräckligt många detaljer på bilen som talar för att det är "våran" bil, sätter nyckeln i låset och den öppnas!! Jippie!!!!
DÅ går larmet igång...
Tydligen har päronen börjat använda dosan och jag ställde till med att ta nyckeln, typiskt!!
Hur som helst lyckas jag iaf lista ut hur man få av larmhelvetet UTAN att hysteriskt ringa till fader vår på jobbet och skrika åt honom =)
Resten av resan går faktiskt rätt bra... jag lyckas hålla ordning på fötterna och stå emot impulsen att frikoppla, vilket leder till att man stampar bromsen i botten med båda fötterna.
Kör heller inte över någon eller något på hela vägen hem men får kämpa för att inte slänga mig ur bilen vid övergångstället och skrika åt folk att det faktiskt finns en 10 meters regel.
Någonstans sitter det en körskolelärare och gråter över sitt misslyckande med att föra över nån som helst kunskap om hur man är en god förare =))
Hela morgonproceduren med uppvaknande, tandborstning, val av vantar osv osv gick förhållandevis bra, det flöt på skulle man kunna säga.
Promenaden i sig var angenäm, ingen grad alls och tefats stora snöflingor singlade ner i lagom fart för att jag skulle hinna beundra dom.
Men så kommer jag fram till stationen och där börjar mina bekymmer...
Först kommer jag på mig själv med att inte ha full koll på varför jag är där :O
Skulle jag med tåget? Skulle jag fortsätta för att gå min valiga promenad runda? Kommer iaf på till sist att jag ju va där för att hämta bilen så jag går fram till stället där alla har parkerat sina bilar.
Å så kommer nästa bekymmer... vilken jävla bil är det jag ska hämta???
Tänker att om jag trycker på låsknappen så blinkar bilen och jag kan vara helt säker, men så kommer jag på att mina föräldrar nog låser som förr i tiden (och som man fortfarande gör på min bil) och det säkert blir nått tok om jag gör annorlunda.
Så jag bestämmer mig för att jag hittat tillräckligt många detaljer på bilen som talar för att det är "våran" bil, sätter nyckeln i låset och den öppnas!! Jippie!!!!
DÅ går larmet igång...
Tydligen har päronen börjat använda dosan och jag ställde till med att ta nyckeln, typiskt!!
Hur som helst lyckas jag iaf lista ut hur man få av larmhelvetet UTAN att hysteriskt ringa till fader vår på jobbet och skrika åt honom =)
Resten av resan går faktiskt rätt bra... jag lyckas hålla ordning på fötterna och stå emot impulsen att frikoppla, vilket leder till att man stampar bromsen i botten med båda fötterna.
Kör heller inte över någon eller något på hela vägen hem men får kämpa för att inte slänga mig ur bilen vid övergångstället och skrika åt folk att det faktiskt finns en 10 meters regel.
Någonstans sitter det en körskolelärare och gråter över sitt misslyckande med att föra över nån som helst kunskap om hur man är en god förare =))
Kommentarer
Trackback
